Genderfluid

Idag tänder jag ljus för alla som dött på grund av transhat och transfobi. Det är många och det gör ont i mig att detta hat finns. Det gör ont att veta att människor utsätts för våld på grund av att de är som jag. På grund av att de inte passar in i samhällets normer och föreställningar om verkligheten. Jag vill leva i en värld där alla får plats på lika villkor vilket inte är den världen vi idag lever i. Så idag lider jag lite grann samtidigt som jag är tacksam för att själv inte blivit utsatt under året. Inte för fysiskt våld i alla fall. Lite mental misshandel har det allt varit och fortsätter vara.

 

Transgender day of remembrance är en årlig tradition. Varje år den 20 november samlas människor och minns offren för transhatet. I Karlstad där jag bor har jag inte sett att de på något sätt uppmärksammas, något som jag tyvärr tror är vanligt. Men jag uppmärksamamr det. Jag tänder ljus. Jag läser om människors liv. Jag försöker finna ett hopp om att det någon gång ska bli bättre för oss alla.

 

Transungdomar är överrepresenterade i psykiska och fysiska åkommor och andelen transpersoner som övervägt att ta sitt liv är skrämmande. 79% av transpersoner tros ha blivit utsatta för våld på grund av sin könstillhörighet och mörkertalet kring detta antas vara 70%. För mig är det ofattbart att det finns en grupp människor som är så pass utsatta och som ändå inte tas på allvar i samhället. När ska det komma ordentliga lagar som skyddar transpersoner i hela världen? När ska jag inte behöva tänka på om det är läge att komma ut eller om det kanske är bäst att låtsas passa in? När ska fördomarna sluta styra? När ska alla kunna leva på samma villkor? När ska våldet sluta?

 

Nu är det nog många som tänker att jag inte ska gnälla. Ingen har slagit eller hotat mig och jag bor i Sverige som är ett av de länder som kommit längst vad gäller HBTQ-personers rättigheter. Till er vill jag säga 1. Jag får lida med mina medmänniskor. Jag får ha ont för att detta hat finns. Jag får känna. 2. Att Sverige kommit långt räcker inte, vi kan inte ge upp förrens alla människor får exictera på samma villkor.

 

Jag föreslår er alla att tända ett ljus och skänka en tanke till transhatets offer. Själv ska jag nu laga en god middag och fortsätta min stilla minnesstund.

Remeber our dead!