Genderfluid

Första dagarna på jobbet har varit hektiska och tröttsamma. Har hänt mycket, både på jobbet, inne i mitt huvud och hemma. Men låt oss fokusera på hur det är att vara öppet ickebinär på jobbet.

 

Mina kollegor förstår nig inte det här. Och det är okej. De använder mitt fulla namn, alltid. Har aldrig hört något annat. En person sa bara Anna men efter att jag sa till att jag heter Anna Johan sa den personen båda också. Bara så där. Som att det faktiskt inte är ett stort problem att sägga rätt...namn. För pronomen, det har jag inte hört rätt en enda gång. Och jag vet inte vad jag ska göra. Vill rätta, men har inte orkat. Vill inte bli den jobbiga, tjatiga nya kollegan. Jag vill smälta in och funka bra i arbetsgruppen. Samtidigt vet jag att genom att inte rätta mina kollegor denna, första vecka så har jag satt mig i en sitts där det blir allt svårare att börja. Men jag har inte orkat. Jag hoppas orka nästa vecka. När allt inte är så himla nytt. Kan ju hända att kollegorna använder rätt pronomen när jag inte är där heller, för allt som oftast pratar de ju inte om mig när jag är i rummet. Då pratar de med mig. Men det är svårt ändå. Svårt att inte veta och inte lita på att det blir rätt. Och hur ska jag göra när det blir fel inför barnen? Ska jag rätta då med? Eller ska vi inte ha den diskussionen framför barnen?

 

Ungarna tar det hela mycket bättre. De använder fel pronomen, om ALLA, men rätt namn. Så känner mig som alla andra i deras ögon. Vi har dock diskuterat mycket vad det innebär att vara ickebinär. De är nyfikna och ställer en miljon frågor. Vilket känns bra. För mig är det bättre att de frågar. Och de har aldrig mött en transperson förut så det är helt nytt för dem. I det läget ser jag hellre att de frågar mig än skapar sig en egen uppfattning som inte stämmer. Har redan mött deras "Så du är en tjej som gillar killkläder?" med "Vad är tjej- och killkläder?" och "Jag är inte tjej alls, inte kille heller. Ni vet, en kan vara både och, eller inget av det". Och ungar de fattar och respekterar. Så länge jag tar mig tiden att förklara och möta dem i deras frågor.

 

Mitt största problem på jobbet är dock inte det konstanta användandet av fel pronomen. Det är bindern. Att behöva binda från 6 på morgonen till antingen 15 eller 16 varje dag är inte optimalt. Frammåt torsdagen protesterade bröstkorgen så jag fick binda löst så det knappt hjälpte alls. Har bara haft för stora binders på mig för något annat känns inte som ett alterantiv just nu. Så förstor binder knäppt längst ut = inte alls det resultat jag vill ha. Men vad ska jag göra? Jag skulle inte alls vara bekväm med att använda vanlig BH eller sportBH så det är väl bara att knäppa på, löst. Också har jag bestämt att jag inte får ha binder på helgerna. För då får kroppen vila hela helgen i alla fall. Får se hur det funkar i längden. Oroar mig lite över detta på grund av konsekvenserna av att binda för mycket. Får försöka lyssna på kroppen och kanske knäppa upp bindern på min rast? Någor ska jag säkert hitta på...

 

Take care peeps!