Genderfluid

 

Under Almedalsveckan har jag träffat många människor. Jag har envist använt mitt fullständiga namn gång på gång. Tills jag inte var livrädd att folk skulle reagera utan det bara kändes skönt att få heta sitt riktiga namn. Sitt fullständiga namn. Det är ju nytt för mig. Människor reagerar ju oftast inte alls på namnet. De lyssnar inte ens när en presenterar sig. Men några reaktioner har jag allt iaktagit. Den vanligaste är de som hajjar upp, pausar en sekund för att analysera om den hörde rätt för att sedan gå vidare till andra samtalsämnen eller till nästa person, helt utan kommentar om namnet. En annan reaktion ha varit "Annorlunda!" men då i ordets positiva klang. Och det är ju annorlunda i vår normativa värd att heta Anna Johan så det har inte varit en jobbig raktion.

 

En reaktion stack dock ut ut mängden. En person betedde sig som en riktig rövhatt och jag är så stolt över mig själv för jag höll mig lugn och jag var stark. När jag presenterade mig för denna person sa den "Hur kommer det sig?" Ja du, hur kommer det sig att du heter som du gör, vad i det namnet fick dig att välja det? För det är ju inte så att föräldrar väljer namn till sina vuxna barn, de vuxna barnen har fritt fram att byta så varför har du inte gjort det? Den här frågan är ju så himla provocerande på så många sätt. 1) Jag borde inte behöva försvara hur det kommer sig att jag heter som jag gör. 2) Varför jag heter som jag gör har ju du inte med att göra. 3)Det är j*vligt arrogant att ställa en sådan fråga. Men jag hade kunnat ha överseende med frågan om den som frågade nöjt sig med mitt framstammade "Ehhh....det är mitt namn". Men nej. Personen i fråga ville veta varför jag heter som jag gör och jag fortsatte framhärda att jag heter så för det är det som är mitt namn. När personen märkte att jag inte kommer ge någon förklaring till mitt namn (detta också efter att övertygat sig om att det är Anna Johan jag heter, inte Anna Joanne för det hade det visst varit okej att heta) bestämde den sig för att försök sig på ett "Men det är ju ganska konstigt" inte ovanligt, annorlunda eller unikt utan konstigt. På det svarade jag "För mig är det helt normalt för det är ju så jag heter" och där var diskussionen slut. Jag var arg så jag sakade men lyckades hålla mig så jäkla stark och hård att jag inte i efterhand kan förstå hur cool jag var. För det är ju så, Anna Johan är mitt namn, jag heter så för att det är mitt namn och det är helt normalt för mig.