Lite om att söka vård
Kategori: Dagbok
Jag håller som bäst på att undersöka vilka alternativ jag har för att söka vård som kan hjälpamig och stötta mig i min transition. Vård av typen psykologstöd, bröstförminskning, hormonbehandling, röstcoaching osv. Det är ganska nytt att icke-binära transpersoner har rätt till denna vård i Sverige. De nya riktlinjerna började gälla först i år vilket gör att vi erbjudits möjligheten till vård i drygt ett halvår. Att hela processen är så ny gör det lite komplicerat. Totalt finns det (vad jag vet) 6 ställen i Sverige som jobbar med transpersoner överlag. 1 av dem hjälper ungdomar under 18 och 1 av dem specialiserar sig på ickebinära. Den för ickebinära ligger i Huddinge. Det är ganska långt bort från Göteborg. För att komma till Huddinge (enheten heter CASM eller ENID) krävs en remiss. En remiss kan en få på två sätt. Det ena är att gå genom allmänpsykiatrin i den stad där en bor för att en psykiatrier ska skriva remissen åt en. Det andra sättet är att själv skriva en egen vårdbegäran och skicka in. Båda sätten funkar och värderas lika. De kommer dock med olika för- och nackdelar.
Att gå genom allmänpsykiatrin har som främsta fördel att du får dina resor till och från specialistavdelningen i Huddinge betalda. Det kan annars bli en ganska stor kostnad att betala sina egn resor fram och tillbaka beroende på hur långt bort från Huddinge du bor. En stor negativ aspekt med att gå denna väg är dock att en ofta (inte alltid) möter vårdpersonal med noll kompetens om hur en ska bemöta transpersoner. Plus att de inte har kompetens att bedöma vilken typ av vård jag behöver och tyvärr finns det vårdpersonal i Sverige idag som istället för att erkänna sin inkompetens och skicka en vidare till en specilist hellre lossas att de vet vad de gör och själva bestämmer över vad du som vårdsökare har behov av. Det kan alltså vara ganska psykiskt påfrestande och kräva en hel del extra styrka att gå denna väg.
Om en istället skriver en egen vårdbegäran så slipper en träffa människor i allmänpsykiatrin som eventuellt inte vet vad de håller på med. Istället får en komma direkt till teamet i Huddinge som är specialister. Den absolut största fördelen med att gå denna väg är att det går sjukt mycket fortare. En behöver inte först ha x antal besök med en psykiatrier i sin hemkommun innan remissen till Huddinge går iväg utan remissen går iväg på en gång och en får då komma dit mycket fortare. Det negativa är såklart det ekonomiska. Genom att du själv skickar in remissen så hamnar du utanför skyddet av att landstinget betalar resor till och från avdelningen i Huddinge. Denna kostnad får du stå för själv. Något som gör detta alternativ till en klassfråga.
För att gå vidare med mitt vårdsökande just nu så behöver jag hitta svaren på några frågor. 1) Hur många besök ungefär har en i Huddinge/månad? 2) Tillkommer några extra avgifter förutom resor till och från Huddinge? och 3) Hur skickar en in en egen vårdbegäran?
Där har ni en lite uppdatering om vad jag håller på med just nu. Jag väntar fortfarande på svar om min namnändring. Verkar ta tid. Antar att det beror på semestertider. Måste också ta tag i att skriva ett mail till min chef om mitt pronomen och mitt namnbyte så att jag kan vara mig själv på jobbet i höst. Mycket saker som ska göras som kräver mycket mod. Jag blir matt bara av att tänka på det.
Take care peeps!
Tack säger:
Tack för denna info