Att sova borta
Kategori: Dagbok, Sorgeämnen
Nu är maj här. Fina, varma maj. I maj händer mycket skoj. Jag fyller 24, jag blir klar med mitt examensarbete, jag ska åka på diverse resor. Massa massa skoj. Och massa massa oro. Det här med att sova borta ska ju blir lättare när en blir äldre och en tränar på att sova hos kompisar och släktingar när en är liten så att en ska kunna göra det när en är stor. Men för mig är det fortfarande lite ångestladdat med övernattningsresor. Ska jag behöva dela rum? Med vem? Kommer den personen kommentera min binder? Kommer det finnas möjlighet att ockupera badrummet så lång tid som det tar för mig att knäppa min binder? Kommer jag kunna gå undan på dagen och knäppa upp bindern och andas lite? Hur blir det om jag måste ta av mig bindern på grund av smärtor och alltså hux-flux måste bära BH? Så mycket frågor som skapar oror i mig. Det är inte heller lätt att ta steget och fråga arrangörer om hur de tänker kring detta. För de har antagligen inte tänkt på det alls. Och jag orkar inte alltid bli utsatt för någon annans okunskap. Ska det delas rum så delar arrangörerna upp rummen, kvinnor delar med kvinnor, män med män. Med vem ska jag sova? Jag är lika obekväm vilket som.
I helgen är det möte med Lärarförbundet student som gäller och där får en alltid ett eget rum. Det är skönt. Bara lite oro. Det blir första mötet när jag har binder. Min är ju lite för stor så jag kan ha den 10h utan problem. Men på lördagen behöver jag ha den närmare 15h. Vi har inte så långa pauser så en kan gå undan på sitt rum och knäppa upp och andas lite. Det funkar liksom inte när en endast har två dagar på sig att ha möte. Men jag får väl knäppa upp på tåget på resan dit. Och i värsta fall får jag väl också sitta med uppknäppt binder på mötet. Då ska ju ingen titta på mig i alla fall. Eller hänga på toan lite. Måste få det att funka så då är det bara att hitta lösningar.
Om du som läser det här ska arrangera en resa med övernattning, bär med dig denna oro och gör ditt bästa för att även transpersoner ska känna sig trygga. Det krävs så lite. Se till att det finns enkelrum till de som behöver inte till de som checkar in först. Uppmana personer som av olika anlednignar behöver enkelrum att ta kontakt med dig. Det blir så mycket enklare att säga "Hej, jag skulle behöva ett enkelrum pga [insert reason]" om arrangören visar att den är öppen för att hitta lösningar. För som jag skrivit om tidigare, det är läskigt och potentiellt farligt att outa sig som transperson. Visa att du är en allierad först så eventuella transpersoner i behov av enskilt rum får det lättare att tala om vad de behöver för att kunna delta och känna sig trygga. På så sätt ka du bidra till en tryggare och mer inkluderande värld, och vem vill inte göra det?
Take care peeps!