Det är inte mitt fel
Kategori: Dagbok
Jag tar lätt på mig andras misslyckanden med att rättköna. När jag var på kurs i helgen tyckte jag att jag fick skylla mig själv när jag blev felkönad för att jag inte kom ut. När mina vänner felkönar kan jag tänka att de skulle sluta med det fortare om jag bara orkade påminna dem varenda gång de säger fel. Men det är inte mitt fel! Jag måste inte komma ut för att människor ska kunna fatta att det inte går att säga saker som "flickorna" om en grupp människor för att de i samhällets ögon ser ut att tillhöra ett visst kön. Det är inte mitt ansvar att påminna mina vänner om min könsidentitet och mitt pronomen. Någonstans måste samhället ta ett kollektivt ansvar för att sluta osynliggöra transpersoner och mina vänner borde kunna träna när jag inte är med så att det inte blir fel.
Jag jobbar på att tänka så här. Påminer mig själv om att det inte är mitt fel och inte mitt ansvar. Men det är lätt att ta på sig andras misslyckanden för att en inte vill vara arg eller besviken på dem. Det är lättare om felet ligger hos mig för då kan jag också göra något åt det. Men det är också väldigt energikrävande att ta på sig omgivningens ignorans och misstag. Äter upp mig inifrån är vad det gör. Så från och med imorgon ska jag sluta ta på mig ansvaret för alla andras felande. Jag måste inte vilja komma ut i alla sammanhang. Jag måste inte orka rätta alla hela tiden. Det är ändå inte mitt fel att andra inte verkar kunna göra bra. Jag är inte ansvarig!
Take care peeps!
Mikaela säger:
Du är inte ensam! Jag är en av dem som försöker. Jag lovar!