Genderfluid

Jag har ju precis avslutat transgender month of visibility och idag vill jag prata lite om den där inneboende rädslan som många transpersoner har. Vi är en utsatt grupp, det kan ingen förneka. Vi är överepresenterade när det kommer till psykisk ohälsa och våld mot transpersoner är så vanligt att vi har en egen dag där vi minns offren för transfobi under året. Att komma ut är inte en lätt sak. Det är jättejobbigt rent psykiskt. Det kräver att den som kommer ut orkar stå på sig, orkar informera, orkar få världen att respektera dens grundläggande rättigheter. Men det är inte bara denna psykiska stress som orksakar ohälsa hos transpersoner. Det är nämligen inte bara jobbigt rent psykiskt, det kan också vara farligt att komma ut. Misshandel, våldtäkt, mobbning, trakasserier är några av de aspekter en måste väga in när en funderar på att vara en person som är öppen med sin könsidentitet. "Inte i Sverige..." tänker nog många nu, men jo, i Sverige också.

 

Det enda sättet jag vet att påbörja ett arbete för att förbättra situationen för transpersoner i världen är att synliggöra dels att vi finns men också vad vi utsätts för. I dag finns det inte ens ordentlig statistik på hur våld mot transpersoner ser ut i Sverige, mörkertalet är stort. Det är av dessa orsaker vi behöver synas. Det är därför det inte räcker med en dag om året som är transgender day of visibility. Vi behöver transgender years of visibility för att komma till bukt med det här problemet. Ni behöver få veta vad vi utsätts för, varje dag, året om.