Jag är inte en representant
Kategori: Könsidentitet
Att vara en representant för en grupp är svårt. Mest för att alla individer inom gruppen är olika. Hur kan då en representant föra allas talan? Som representant i exempelvis Lärarförbundet student har jag blivit vald. Det finns människor som har förtroende för mig och som vill att jag ska föra deras talan. Det gör det lite lättare att vara representant. Att veta att en har gruppens stöd.
Som ickebinär transperson har jag inte blivit vald och jag har heller inte fått välja någon annan. Det gör att jag, och inte heller någon annan, kan vara representanter för den gruppen. Ofta sätts vi dock i roller som just representanter för vår grupp. Och det skrämmer mig. Det finns ingen som valt att jag ska få föra deras talan i transfrågor. Bara för att jag är transperson så betyder inte det att jag vet allt eller att alla andra transpersoner tycker och tänker som jag. Därför kan en cisperson inte heller rättfärdiga ett beteende eller uttryck genom att säga "Men min kompis, som är transperson, tycker det är ok att jag gör eller säger så här". Jag kan bara bestämma vad som är okej för mig, om någon annan transperson säger att det inte är okej, så är det inte okej för dem. Ingen kan övertala dem om att det visst är okej bara för att jag tycker det. Jag är inte vald att representera min grupp och därför är jag ingen representant.
Så, om du eller jag möter en person som tycker att ngåot vi säger eller gör är fel, låt oss backa. Låt oss be om ursäkt. Låt oss reflektera över vad det är i det vi säger eller gör som är fel. Vilken norm är det vi pushar på våra medmänniskor genom att säga eller göra så? Låt oss ta ansvar för allas vår gemensamma miljö. På så sätt tror jag livet kan bli lite lättare för alla.
Tomas säger:
Det du skriver är viktigt och jag har många gånger själv känt och reflekterat över problematiken.
Det finns en poäng av att ha organisationer som kan företräda oss - oavsett vilket "oss" vi nu pratar om. En organisation har möjlighet att samla röster, att lägga resurser på undersökningar och utredningar som såväl beskriver problem med nuläget som utreder vägar framåt. Men organisationer har också politiska agendor; se exempelvis RFSL:s och RFSU:s olika syn på värdmödraskap. Eller Vänsterns/Fi:s och Miljöpartiets/Centerns om vi tar partipolitiken. De har olika syn därför att en utvald del av medlemmarna får vara med och bestämma. Både du och jag har fått uppleva att sådana beslut inte alltid fattas med enighet, och att det ibland till och med är strid om en fråga - och vi kan vara säkra på att organisationer ställer frågor, och presenterar resultat som stödjer den linje som deras medlemmars representanter röstat om, ibland långt ifrån eniga.
Bilden av den valda representanten blir ibland därför knasig. En representant har legitimitet att företräda en grupp, men organisationerna kan omöjligen driva hela medlemskårens olika uppfattningar.
Således är DU - Anna Johan - som person på många sätt viktigare för både det politiska och privata samtalet. Därför att du som icke-binär inte är vald att representera en hel grupp, men du kan berätta om dina erfarenheter och känslor. Som sådana kan de också förstås av andra, och de kan bidra till att förstå en del av världen. Inte som absolut sanning, utan som din sanning.
Jag hoppas att du kan känna styrka i att prata med och för andra om din identitet. Inte som representant för någon grupp som du ska platsa i, utan som Anna-Johan.
För om vi ska bygga ett samhälle där alla inkluderas, och där vi röjer de hinder som finns för allas jämlikhet inför lagen och varandra - då är DIN berättelse minst lika viktig som alla försök att konstruera någon sorts gemensam historia för att representera "alla".