Genderfluid

Jag känner mig förlamad av sorg. Och då har dådet hänt flera hundratals mil bort. Kan inte ens föreställa mig hur det är för de som bor närmare. För de som kände de mördade. För de som överlevde. För de som tänkt gå till just den klubben men som ändrade sig i sista stund. Sorg.

Jag är rädd. För historien visar att när sådanna här saker händer så finns det de som bestämmer sig för att göra likadant. Och det gör mig rädd. Rädd men modig. 

Jag bär mina regnbågsfärger som en rustning. När du försöker tysta mig skriker jag högre. Jag vill slå tillbaka. För jag är arg. Så in i helvetets jävla skit arg.

Och jag vet att vi borde älska mer och hata mindre. Jag vet att vi borde blicka framåt, se hur vi kan ta oss ur den här krisen. Tillsammans. Men jag är inte där. Inte än.

Så låt mig sörja. Sörja människor som blivit mördade på grund av att de är HBTQIA-personer. Låt mig skrika. Låt mig gråta. Låt mig vara ledsen, rädd och arg. Låt det ta tid, för mitt community att läka.

Orlando, jag tänker på er. Jag är med er. Jag sörjer er. #prayfororlando #lgbtqbreakstheinternet

Take care peeps!