Genderfluid

Imorgon är det transgender day of remembrance. Det är en högtid när vi samlas och minns årets offer inom transcommunityn. Förra året åkte jag ner till Järntorget och lyssnade på talen en stund och tittade på ljusen. Jag åkte hem efter att en person flera gånger kommit fram till mig och frågat vilket kön jag hade. Det var obehagligt och jag var otrygg. Så jag valde att avsluta mitt TDOR firande och åka hem. Imorgon kanske jag ska åka till Järntorget igen, men då tar jag med mig min partner. För inte vill jag stå där ensam igen och känna mig otrygg.

 

Som vanligt är det alldeles för många som dött under året i världen på grund av sin transidentitet. Jag har inga siffror i dagsläget men det brukar röra sig om runt 200-300personer. Att vi ens känner ett behov av att ha en högtid för att minnas de som dödats av transfobi under året är hemskt. Men det är också fint att ett community får gå samman och sörja.

 

För mig handlar sorgen om alla liv som avslutats för tidigt, alla annhöriga som blir kvar, alla de som inte blev sörjda men också om mig och sammhället. Att jag lever i en värld där det här händer år efter år och ingen verkar ta det på tillräckligt stort allvar för att faktiskt försöka göra något åt det. Vi dör och ingen bryr sig. Det är sorg för mig.

 

Så imorgon uppmanar jag er, tänt ett ljus, tänk på de som dött pga transfobi och minns dem med sorg men också kärlek.