Genderfluid

Som jag skrev i förra inlägget så har jag varit moskonledig. Och det här nya lilla livet kan bli det andra lilla livet i min närhet som bara känner mig som AnnaJohan och som aldrig hör någon använda ett annat pronomen än hen om mig. Men för att det ska hända så ställs vissa krav på dig. Du måste säga rätt namn. Du måste säga rätt pronomen. För hur förvirrad kommer bäbisen inte bli om moskon ibland heter AnnaJohan och ibland något annat? Och hur förvirrande blir det inte om moskon ibland kallas hen och ibland något annat? Hur ska det lilla livet veta vem som menas om alla säger fel?

Det är ju lite komiskt för ofta får jag höra att min könsidentitet förvirrar små barn och att det är svårt för dem att förstå det här med pronomen och namn. Att jag gör barnen förvirrade. Men det stämmer ju inte. Jag är konsekvent och tydlig med vilka ord som är okej att använda om mig. Jag talar om när det blir fel och jag blir ledsen. Det är inte att förvirra. Det är att vara tydlig. Först när omvärlden kommer med i spelet blir det förvirrande. För då hux-flux är mitt namn och pronomen inte lika konsekvent och jag får inte alltid vara moskon. Det sägs fel, för det är ju så svårt att säga rätt och det blir ju så förvirrande för barnet med allt det här med hen och icke-binära och moskon.

Min fasta övertygelse och erfarenhet säger dock att det inte är ett dugg förvirrande för små barn med ickebinärhet. Det som är förvirrande är rövhattar som säger fel. För hur ska barnet veta vad som är okej om vissa som den litar på säger fel? Så nu, mina nära och kära, är det viktigare än någonsin att ni säger rätt. För annars är det inte jag som förvirrar det lilla barnet!