Söker trygghet för mitt namn
Kategori: Sorgeämnen
Så händer det igen. Jag möter människor som inte kan förstå eller hantera att mitt namn bryter normen för namn. Tre gånger på ett dygn och jag blir arg och ledsen och sårad. För mitt namn är mitt.
Första gången det hände var när jag fick rumsnyckeln till hotellet där min kurs skulle hålla till. Våra nycklar var sorterade på efternamn. Min nyckel låg på J som i Johan. Jag blev tyst. Svalde. Bestämde mig för att det var okej. Ett ärligt misstag.
Andra gången frågade min seminariumledare hur jag säger mitt namn. Är det AnnaJoHAN eller AnnaJoanne? Jag säger AnnaJoHAN. Får heta AnnaJoanne resten av seminariet följt av ett "Förlåt det är svårt". Tänker att mitt namn är inte AnnaJoanneFörlåtDetÄrSvårt men kanske borde vara det...
Tredje gången får jag ett meddelande. Hej Anna. Jag svarar att jag heter AnnaJohan men ska vidarebefordra info i meddelandet till Anna om jag träffar någon som heter så. Får svaret "Jag trodde det var OK att säga Anna eller AJ". Inte förlåt. Jag sväljer, och tänker att i så fall är ju AJ bättre för Twitter. Sparar tecken och allt.
Jag vet att dessa människor inte vill illa. Inte menar att stjäla något från mig. Men det är mitt namn de tar. Min identitet. De gör det oreflekterat och utan att förstå övergreppet. Det är deras privilegie. Så jag vaktar min identitet hårdare. Värnar om mitt namn mer. Söker mig till rum där vi är fler än dem. Söker tröst i själar som känner samma. Söker trygghet för mitt namn.
