Genderfluid

Förra året under denna dag var jag ledsen och ensam. (Läs om det här!) I år var jag också nedstämd. Många tankar trängs i huvudet och jag tänker mycket på Saga Beckers ord "Jag har aldrig blivit våldtagen, för jag har inte blivit tagen med våld". De orden ekar i mig en dag som denna när jag tänker extra mycket på transfobi och transhat i samhället. Det tysta osynliggörandet som jag och mina transsyskon dagligen utsätts för är också en del av denna transfobi och tystnaden tar minst lika många liv som glåporden och slagen.

 

I år har jag inte varit riktigt lika ensam. Jag gick till Järntorget i Göteborg och deltog i en del av minnesstunden för de transpersoner som dött under året. Blev tyvärr tvungen att gå hem innan det tog slut för min hund tröttnade på att stå i folkmassan, frysa och inte få leka med alla.Men det var fint den stund jag var där. Fick inte möjlighet att tända något ljus så det har jag gjort nu när jag kommit hem.

 

Min transgenderday of remembrance har kantats av okunnighet och ignorans. Jag har blivit kallad felnamn 3 gånger, fel pronomen 10 gånger och blivit tvungen att försöka diskutera varför vi inte ska ha könade toaletter till barnen på jobbet. En perosn kom fram till mig under minnesceremonin för årets offer och krävde att få veta om jag var tjej, eller kille. Jag blev rädd och var tacksam att min stora, svarta hund var med för även om han är snäll så ser han ganska farlig ut. Så nu orkar jag inte med mer omvrld för idag.

 

Resten av kvällen ska jag spendera med att titta på trans poetry slam som denna:

 

 

Tak care peeps och ta hand om varandra!