Förenklad och endimensionell
Kategori: Könsidentitet
Så ofta får jag höra att jag måste förstå att det tar tid för människor att vänja sig vid namn, pronomen och hela tänker kring icke-binärhet eftersom det är så svårt. Och jag fattar det. Det tar tid.
Men det är frustrerande att det skylls på att det är svårt. För jag förenklar det så himla mycket. Jag säger att jag är ickebinär. Det är ju sant. Lika sant som att män och kvinnor är binära. Ickebinär är en kategori med underkategorier. Så jag faller under det ickebinära spektrat av kön. Min sanna könsidentitet är snarare genderfluid med en glidande skala mellan ickebinär och man. Så vissa dagar är jag din bror. Andra dagar ditt syskon. Ibland bara jag är. Och jag förenklar detta för det vore för mycket att begära att du skulle kunna säga rätt och behandla mig rätt med alla variationer.
Jag säger att mitt pronomen är hen. Det underlättar så mycket. Men jag växlar även här. Ibland är det hen. Det är sant. Ibland är det dock han. Ibland den. Det är inget jag kan välja i förväg. Jag vaknar och känner att idag är jag sådan här, det är dessa ord som fungerar idag. Och jag kräver inte av min omvärld att de ska hänga med. För det är inte helt enkelt.
Så när jag får höra att det är försvårt att säga AnnaJohan, partner och hen så blir jag ledsen. Jag tappar hoppet. Hoppet om att en dag kunna vara mig fullt ut i min fluiditet.
PS. För er som vill försöka göra rätt har jag numera ett halsband gjort av lego som jag kan ändra beroende på dagens kön.
Är det blått är jag man. Ord som stämmer med det är att föredra. Pronomen: han.
Är det vitt är jag bara. Ord som är könsneutrala är att föredra. Pronomen: den.
Är det rosa är jag kvinna. Ord som stämmer med det är att föredra. Pronomen: hon.
Är det blått, vitt och rosa är jag ickebinär (i brist på bättre ord). Könsneutrala ord är att fördra. Pronomen: hen.
Inte så svårt va? Vilket pronomen har jag idag?
