Genderfluid

Min farmor är den finaste människa jag vet. Älskar henne så himla mycket och hon är en stor inspiration för mig. Hon är den som alltid tagit hand om mig. Alltid funnits där och lyssnat på mina problem, ilskor, glädjeämnen, irritationer, stolta stunder och allt annat i livet. Att komma ut för min farmor var därför det läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Jag fick inte fram orden så själva komma ut grejen fick ske via brev. Jag lät brevet ligga hemma i en vecka på vardagsrumsbordet innan jag skickade det. Var så nervös. I helgen fick jag ett svar.

 

Självklart var min farmor lika fantastisk som alltid. Hennes brev är adresserat till Anna Johan Westerdahl. Ni vet, fullständigt namn och allt. Och sen börjar hon "Älskade barnbarn" för det är sådan min farmor är. Ni vet använder rätt ord om en på en gång och rätt namn, som att det inte var ett problem alls. Får en att känna sig så himla mycket som ett icke-problem. Det är så fantastiskt skönt. För nästan alla andra som en kommer ut för får en att känna sig som ett så stor problem. Det är så svårt att säga rätt säger de. En måste ge dem massa tid. Sen går en massa tid och hela tiden måste de ha mer. Men inte min famror inte. Nu är det ju i och för sig bara i brevform hon uttryckt sig men där får hon det att låta som självklart att det inte är en big deal och att en har rätt att få vara som en är. Som hon brukar säga "så länge en försöker vara en bra människa så är det bra". Sån är hon, älskade finaste farmor!

 

Take care peeps!