Genderfluid

Imorgon är det julafton. Kickstarten på tre dagars umgänge med familj och släkt. Känns som vanligt extremt jobbigt och min känslighetsnivå är på overdrive. Så vad är det som är så extremt triggande för mig med att träffa familj och släkt, för det ska alla veta, min familj och släkt är inte ens lite illa jämfört med hur många andra har det. (Inte för att en ska jämföra men det gör en ju oftast ändå).

 

Med min familj är det enkelt. Vi har just nu en skadad relation som vi bygger upp sakta men säkert. Mina föräldrar har lärt sig så mycket det senaste året och gjort sådana framsteg med att respektera vem jag är. Jag är så stolt och glad för det. Men osäkerheten sitter i mig som en tagg som sprider gift. Hur länge kommer det braiga att vara? När kommer någon säga något riktigt transfobt om mig? Vems sida kommer de ta när någon annan säger något extremt problematiskt? Jag vet att min familj älskar mig och vill mig väl men det är inte alltid lätt att bara släppa det som varit och bygga vidare på det som nu är bra. Men jag ska försöka och göra mitt absolut bästa.

 

Med min släkt är det också egentligen ganksa självklart vad som är triggande. Detta år har flera i min släkt sakt saker som är direkt oacceptabla vad gäller min könstillhörighet. En får självklart tycka vad en vill men att säga vad en tänker helt oreflekterat när det sårar och skär djupa själsliga sår är inte okej. Inte i min värld i alla fall. Sen har vi ju den del av min släkt som jag inte ens kan berätta om min könstillhörighet för eftersom de inte skulle respektera mig då. Och för att få tillgång till den där lilla delen av min släkt som gör sitt bästa och försöker så gott de förmår så behöver jag också träffa den där större delen av släkt som inte respekterar. Men för att få umgås med farmor, kusiner och respektive som verkligen gör sitt bästaste så är det bara bita ihop, försöka att inte bryta ihop och ta många långa promenader med hunden när paus behövs.

 

Så där har ni vad som triggar min osäkerhet och ångest i julhelgen. Ska jag sammanfatta det med ett ord är det ordet osäkerhet. För jag vet inte riktigt vart jag har alla de som stått mig närmast under alla år nu när jag äntligen kan, vill och vågar vara den jag är.

 

Take care peeps!