Genderfluid

Här kommer jag skriva om hur jag upplever att det är att vara genderfluid i en värld skapad för det binära könssystemet. Vardag, känslor, glädjeämnen och sorger allt samlat på en plats.

Önskelista till cis-normen

Kategori: Dagbok

Ibland är det frustrerande att vara öppen med sin icke-binärhet. Särskilt när du inte märker att människor runt dig försöker respektera dig eller inkludera dig. Jag menar när människor vetat om ditt pronomen i över ett år och vet att det inte är okej att kalla dig tjejen eller liknande termen, men ändå fortsätter säga fel. Och lika frustrerande är det när alla runt om, som också vet att det är fel inget säger. För det signalerar ju till mig att vill jag bli respekterad och inkluderad så är det bara upp till mig att se till att jag blir det.

Så idag skulle jag vilja skriva en önskelista till er som tillhör cis-normen. Ni vet en lista på saker jag önskar mig av er:

1. När du hör någon använda fel pronomen om mig säg till den personen, även om jag är med. Är skönt för mig att få det stödet och den uppbackningen.

2. När du hör någon säga "Kom nu tjejer" eller liknande till en grupp där jag är med, lägg till "...och AnnaJohan", även om det inte var du som sa det första. Det påminner personen som sa det första att den glömde inkludera mig och det signalerar till mig att du står på min sida.

3. När du hör någon prata om tjejer och killar och skillnaden i hur de är, påminn den som pratar om att det också finns icke-binära personer. Det måste inte vara så att alla kön alltid inkluderas i alla situationer men bara genom att nämna icke-binäras existens så har du fått mig att känna mig lite mer inkluderad.

Jag kan säkert komma på fler saker som du kan göra för mig. Så jag kanske kompletterar listan vid ett senare tillfälle. Men där har ni önskelistan so far.

Take care peeps!

KOMMENTARER:

  • jeppen säger:
    2017-03-29 | 00:30:42

    Har läst några liknande tankar genom åren i tidningsartiklar och olika bloggar och börjar se ett mönster. Det som står ut är de neurotiska dragen, känsligheten och besattheten vid vad andra kallar en. Undrar om det bara är de besatta man hör/märker eller om det är något gemensamt för icke-binära?

    Jag påpekar ibland för mina barn att ingen rövhatt bestämmer åt dem vad de ska känna. Jag hjälper dem med trygghet och självkänsla, så de inte är så beroende av omgivningens omdömen. En del (alla?) icke-binära verkar aktivt omfamna motsatsen och högst status är det om man måste gå hem och lägga sig i fosterställning och gråta ett par timmar om man råkat bli felkönad av en vänlig tant på stan.

    Verkar som att man externaliserar sitt högst interna problem med könsambivalens genom att fokusera på vad omgivningen ser och uttrycker. Leder det någon vart? Jag förstår att ni har det tufft, men är det inte destruktivt att vara såpass självupptagen i umgänget med andra? Är man genderfluid, varför inte omfamna det genom att acceptera vilka pronomen som helst? Varför bry sig om vad främlingar har för fördomar och associationsbanor kring kön? Lite autonomi, liksom. Skit i hur andra speglar sig i dig.

    Svar: Jag förstår hur du tänker och hur det är lätt att tänka och känna så. Det en ofta missar när en resonerar som du gör är att analysera sina egna privilegier. Självklart behöver ingen gå hem och lägga sig i fosterställning för att en välmenande gammal dam felkönarvid ett tillfälle, men det konstanta felkönade som en som icke-binära utsätts för är något helt annat. Den där välmenande tanten kanske är den tjugonde personen den dagen som säger fel. Så det en går hem och gråter över är inte nödvändigtvis just den individen som gjort fel utan snarare att samhället inte låter en existera på samma villkor som alla andra. Det är mod, styrka, syskonskap och medmänsklighet som gör att vi kämpar för vår rätt att existera. Jag håller inte med om att det skulle vara självupptaget att kämpa för sina rättigheter. Det är något som alla minoritetsgrupper tyvärr behöver göra pga av att normföljare inte verkar ha förmågan att se sina privilegier och ta ansvar för dem. Vad gäller mitt pronomen så kan jag inte förklara varför jag inte kan omfamna alla pronomen, för mig funkar inte det för de flesta pronomen är fel. Hen är det som är närmast rätt fär det mesta så därför använder jag det. Jag har kompisar som har fler pronomen eller inget pronomen. Pronomen har dock inte nödvändigtvis något med könsidentitet att göra och jag ser inte varför jag skulle ändra mitt pronomen för att någon annan tycker det vore lättare om jag använde andra pronomen. Självklart kommer självkänsla främst inifrån men det är verkligen inte självkänsla som min kamp handlar om. Den handlar om rätten att existera, rätten till min egen identitet och rätten att bli respekterad så som jag är.
    Anna Johan

  • jeppen säger:
    2017-03-31 | 23:56:27

    Tack för ditt svar. Jag tror att det är en omöjlig uppgift att brett och konsistent i samhället hantera olika sällsynta specialfall korrekt, utan det kommer ske bara i vissa miljöer. Det gäller inte bara könsidentiteter utan även olika funktionshinder, allergier, kulturella minoriteter mm.

    Du skriver att normföljare borde se sina privilegier och ta ansvar för dem, men det är nog hopplöst. Jag skänker inte särskilt mycket tankar åt att jag är cis och upplever mig inte privilegierad. Jag tror att precis som allergiker tar praktiskt ansvar genom att släpa med sig lite mat ibland istället för att tjata på sin privilegierade omgivning, så får icke-binära ha överseende med att många de möter är ovana och förvirrade. Sen ska man inte behöva tåla aggression, självklart.

    Från min horisont ser det som sagt ut som att du gör dig en otjänst när du fokuserar på andras oförrätter istället för på dina egna möjligheter. Föreställer mig att man mår bättre av att kravlöst och "käckt" lägga fokus på att uttrycka/vara den man vill vara än att lägga fokus på att andra måste snappa upp och bekräfta ens uttryck. Det är väl de som inte begriper som har problem, antingen med erfarenheter, insikter eller empatisk förmåga, inte du? Du är ju den du är oavsett.

    Svar: Jag märker att vi ser på saken helt olika. Så är det ju ganska ofta. För att jag ska ha förutsättningen att vara den jag är behöver dock cis-personer faktiskt ändra på dig. För bara genom att gå på gatan och se ut som jag gör och heta som jag gör utsätter jag mig för risk. Jag kan inte räkna antalet gånger som främlingar frågat mig om mitt kön, vad jag har för organ eller bettett sig aggresivt/hotfullt mot mig. Det händer ju just gör att jag har styrkan att vara jag i offentliga rum. Men jag förstår att många inte orkar ta den skit som sett medför att vara sig själv hela tiden. Och det är ju inte så att jag kan ändra min attityd eller mitt tankesätt så kommer detta sluta hända. Det jag menar med att cis-personer behöver börja se sina privilegier är att vi behöver få till ett mer normkritiskt förhållningssätt i samhället. Skolverket kom för ett par år sedan ut men en rapport att det enda fungerande verktyget för att motverka mobbning och kränkande handlingar är just normkritik. Normkritik går ju ut på att se sina privilegier och ta ansvar för dem. Bara för att du i dagsläget inte ser dina privilegier betyder ju inte att de inte finns. Jag har också en massa privilegier av slaget jag är vit, jag har fast inkomst och jag följer normen vad gäller funktions variationer. Dessa privilegier ger mig en massa utrymme och tillgång till saker som människor som bryter mot dessa normer inte får. Det är inte fel att ha privilegier men det är som Bamse brukade säga "Om en är stark måste en vara snäll". Och privilegier gör en stark på ett strukturellt plan och då måste en bli medveten om det och hur en kan görs för att göra så det blir bättre för fler.
    Anna Johan

  • jeppen säger:
    2017-05-16 | 22:48:56

    Man behöver inte läsa många spalter av Magdalena Ribbing för att inse att det finns väldigt många plumpa typer som saknar takt och ton. Jag vet inte om normkritik biter på det, även om jag gärna läser rapporten du talar om, om du har en länk?

    Själv har jag en lätt autistisk son som råkar ut för fördomar och som inte läser av signaler och konventioner särskilt bra och därför själv kan upplevas som plump mm. Och jag tror att vi alla ligger på någon sorts skala där, så jag har fått större överseende för jobbiga människor efter att jag fått barn och börjat komma till insikt om att folk bara rår för det till dels.

    Ingen ska behöva tåla aggressivitet, men jag fortsätter ifrågasätta nyttan med att kräva specialbehandling i flyktiga möten och är ganska övertygad om att det inte är sunt att noja och må dåligt över andras förvirring. Sen det där med att vara sig själv. Du verkar själv inte riktigt veta vem du är, och hur kan du då kräva det av andra?

    Jag ser heller inte poängen med att göra det svårt för sig. I myndighetskontakter mm repeterar man förstås de uppgifter som de förväntar sig och som stämmer med deras lagrade data. Jag har en invandrad bekant som har fel födelsedatum i rullorna, men det är inget stort problem. Det är bara att fira födelsedag på rätt dag med släkt och vänner, men uppge det personnummer man fått i kontakter där det är det som förväntas. Och apropå att göra det svårt för sig: "Anna Johan" antar jag att du inte döptes till. Funderade du på att välja något obestämbart, som Kim?

    Svar: Jag kräver inte specialbehandling, bara rättigheter att existera. Jag gör det heller inte svårare för mig själv. Det var betydligt svårare de år jag förnekade mig själv. Hade det varit jobbigare att komma ut ur garderoben än vad det är att leva i den hade ingen kommit ut. En gör det för att livet trots all skit, blir mycket lättare efter att en kommit ut.

    Att ifrågasätta mitt namnval är en onödig retorik kan jag tycka. Jag har valt det namn som är mitt och tänkte såklart inte att jag ville byta från ett namn som inte är mitt till ett annat namn som inte är mitt. Det vore ju bara korkat.

    Rapporten jag syftar till finns att läsa här: https://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2164

    Vad gäller att vissa människor kanske inte har förmågan att göra rätt så är ju det verkligen inte samma sak som när människor väljer att inte göra rätt. Så är det ju med allt i samhället. Tyvärr är e flesta av de människor som betett sig illa mot mig bara rövhattar som väljer att göra fel för att de tycker att det är viktigare att det är lätt för dem än att alla människor ska kunna existera på lika villkor.
    Anna Johan

Kommentera inlägget här: