Genderfluid

Jag har sedan några månader påbörjat min transutredning på ANOVA i Stockholm. Mitt första möte var i början på juli och sen hade jag ett till i början på september. Idag kommer jag dela mina erfarenheter, tankar och känslor kring dessa möten.

 

Mitt första möte var med en läkare som hette Jonna. Jag var sjukt nervös och mådde typ illa hela besöket. Jonna var toppen och förstående. På det första mötet pratade vi om mig. Min bakgrund, mina rellationer, mitt jobb, min fritid, min transhistoria osv. Vi pratade också om ifall jag blivit utsatt för några övergrepp och vad jag vill med min transition. Jag tänker inte påstå att jag tycker att allt som togs upp på de här mötet kändes helt relevant men Jonna var hela tiden väldigt respektfull och förstod att jag ibland undrade varför hon ställde vissa frågor. Hon förklarade då varför frågorna ställdes men var också själv väldigt tydlig med att hon höll med mig om att frågorna behövdes ses över. Det första mötets syfte var typ att ta reda på om jag behöver hjälp med något mer än transutredning samt få en överblick över vad det är för vård jag eventuellt vill ha i framtiden. Det fanns dock också ett litet inslag av att kontrollera att jag faktiskt kommit till rätt ställe vilket jag tyckte kändes olustigt eftersom jag ofta brottas med känslan av att inte vara trans nog.Överlag tyckte jag dock mötet gick bra och jag minns att jag var mycket lättad och lugn när jag gick därifrån. Hela mötet tog drygt 1h för mig.

 

Det andra mötet var jag mycket lugnare inför. Jag antog att jag skulle få samma proffesionella bemötande och kände mig mer bekväm i situationen. Detta mötet var dock inte lika bra som det första tyvärr. Kommer inte ihåg vad personen jag träffade hette men mötet började med att hon kom ut i väntrummet och ropade efter Johan. Jag reagerade inte först men kom efter typ 3 rop på att det kanske var mig hon menade. När jag frågade om hon menade ANNAJohan sa hon typ "Jaha, ja jag såg ditt personnummer och ditt namn och antog att du ville bli kallad Johan eftersom du sökt hit." Med andra ord, hon hade inte läst mina journaler alls. Hade ingen koll på att jag sökte vård för ickebinära eller att jag använder pronomen hen. Själva mötet var ett sådant där, låt oss ta reda på om du har några andra konsitgheter för dig än att vara trans. Fick svara på en massa frågor och eftersom jag svarade nej på allt tog hela mötet 10minuter. Jag fick sedan med mig en massa papper hem som jag skulle fylla i och skicka tillbaka. De papprena var sjukt konstiga. Var tvungen att välja kön (man eller kvinna) flera gånger (jag lämnade rutorna blanka pga att det är dumheter). Fick självskatta min ADHD och autism vilket jag inte har något av och svara på frågor om mina alkohol vanor. Fick också¨fylla i kön på mina helsyskon och tala om vilket syskon i syskonskaran jag är. Fick bara räkna helsyskon. Förstår inte relevansen alls i det. Har fler syskon än mitt helsyskon, varför räknas inte de? Vad har min storasysters kön med min utredning att göra? Fyllde i alla fall i pappren och skickade in dem.

 

Nu väntar jag på att bli inbokad på 2-4 psykologbesök innan jag kan få min diagnos. Sen är tanken att en remiss ska skickas till kirurgen så att jag kan få ta bort min bröstvävnad. Efter det ska jag känna efter om jag också vill börja med testosteron eller om det räckte med kriurgi. Jag beräknas ha min diagnos innan nyår och sen har jag ingen aning om hur lång tid det tar att få tid hos kirurgen. Har redan pratat med dem på ANOVA om att jag vill genomföra min kirurgi i Göteborg pga att det är lättare för mig att få hjälp och stöd om jag är här.

 

Det är väl allt so far. Väntar med spänning på mitt psykologbesök.